Semaglutid, aktiv substans i medicinerna Ozempic & Wegovy. Hur påverkar den craving? Analys av studier som mäter cravings påverkan
Januari 2024 påbörjade jag arbetet med min C-uppsats, den sista delen av min kandidatexamen i hälsovetenskap med fokus på bioteknik. Under 2,5 år hade jag djupdykt i ämnen som organisk kemi, cellbiologi, fysiologi, evolutionsteori, träningslära, sjukdomslära, näringslära, livsmedelskunskap, farmakologi, motivation och beteende. Mycket av det jag läste tog jag in och kopplade ihop för att se utifrån ett beroendeperspektiv.
Under kursen i sjukdomslära fick vi i uppdrag att analysera fetmaepidemin. Jag valde att fokusera på hur fetma kan påverkas av vår förmåga till beslutsfattande och om den styrs av en "kidnappad" hjärna. Och visst visade forskningen att det finns en koppling: "Interactions between neural decision-making circuits predict long-term dietary treatment success in obesity". Detta bekräftar att fetma inte bara är en primär sjukdom, utan påverkas av en rad faktorer, inklusive vår förmåga att ta beslut som gynnar oss i längden, trots att impulserna i stunden säger något annat.
I socialpsykologin valde jag att granska övertalning, med fokus på hur icke-rökande barn och tonåringar lockades att prova och bli beroende av JUULs e-cigaretter. Hur lyckades JUUL skapa nikotinberoende hos en generation som annars inte rökt? Jag fann fascinerande information om tobaksindustrins metoder för att fånga in och skapa nya konsumenter, vilket visar skrämmande paralleller till dagens livsmedelsindustri och ultraprocessade livsmedel.
I farmakologin fick vi göra en litteraturstudie om läkemedel och jag valde att undersöka kopplingen mellan viktminskningsmediciner och matcraving. Här kom jag över en 12 veckors studie finansierad av Novo Nordisk, som undersökte om matpreferenser förändras vid medicinering med semaglutid, den aktiva substansen i viktminskningsinjektionerna Ozempic (diabetes) och Wegovy (viktminskning). Studien visade att matpreferenser faktiskt förändras under dessa 12 veckor, och att sötsuget till och med ökade från början till slutet av studien.
Mina egna erfarenheter inom beroendeområdet, både hos personer som sökt sig till Leva Sockerfri och på behandlingshem för alkohol och narkotika, visade en tydlig preferens för sötsaker. Att semaglutid, trots sin effekt på viktminskning, kunde öka sötsuget väckte både oro och nyfikenhet. Hur kan detta ske?
Här hade jag hittat en fråga som krävde djupare undersökning och som blev grunden för min C-uppsats:
"Effekterna på upplevelsen av craving vid behandling med semaglutid för viktminskning".
Semaglutid härmar GLP1, ett av de många hormoner som utsöndras i matsmältningssystemet för reglering av vår aptit genom hunger och mättnadskänslor. GLP1 är ett naturligt mättnadshormon som utsöndras i tunntarmen. Genom aktivering av GLP-1 receptorer, både i kroppen och i hjärnan, medieras en rad effekter inklusive stimulering av insulinproduktion och -utsöndring, långsammare matsmältning samt viktminskningseffekt genom större mättnadskänsla som gör att matintaget minskar. Med medicinering ska man alltså äta mindre och det är det som ska vara huvudorsaken till att man minskar i vikt.
I media kommuniceras det ut att medicineringen minskar hungerkänsla, ökar mättnadskänsla och minskar craving, alltså suget efter mat.
Det naturliga GLP1 hormonet som vi bygger själv, bryts ner väldigt snabbt och har därför en kort verkningstid. Semaglutid som härmar detta hormon är inte helt identisk med GLP1. Dessutom är det mer stabilt och verkar därmed aktivt under längre tid i receptorerna för GLP1. När det injiceras en gång i veckan skickas det alltså in stora mängder av en mycket stabil hormonliknande substans som annars från naturen kommer i mindre mängder, vid behov, och som snabbt bryts ner och försvinner igen.
Det finns idag bara ett företag som framställer och säljer denna substans, danska Novo Nordisk och försäljningsframgångarna med semaglutid har ökat Novo Nordisks börsvärde avsevärd.
Många går snabbt ner i vikt med dessa mediciner, men långt ifrån alla. Och vissa går även upp i vikt.
Jag bestämde mig för att titta närmare på det vetenskapliga underlaget för det som marknadsförs som en av de verksamma mekanismerna – att det minskar suget efter mat, dvs det vi typiskt kallar craving. Om det är så bra som det kommuniceras ut är detta ju verkligen et viktigt medel för hantering av ”den kidnappade hjärnan”, och därmed ett bra hjälpmedel även till att dämpa beroende.
När jag började leta underlag bland studier letade jag på PUBMED som den största globala källan till vetenskapliga studier. Jag letade efter det man kallar randomiserade kontrollerade studier, som ska vara den högsta kvalitén av studier som finns. Jag ville undersöka effekten på craving vid medicinering för viktminskning utan diabetes.
Vid första sökningen dök det upp 3 studier som motsvarade det jag letade efter, och oavsett hur jag sökte efterföljande, så dök det inte upp mer. Tre (3) studier som sammantagit inkluderade 274 överviktiga och feta, kvinnor och män, är det totala vetenskapliga underlaget för att craving minskar vid medicinering för viktminskning (Jag kollad även upp runt GLP1, tirzepatid mfl).
De tre studierna var alla finansierade av Novo Nordisk och undersökte i grunden andra frågeställningar relaterade till medicinering med semaglutid, men hade alla som extrafråga lagd in en standardiserad enkät kring upplevelsen av craving. De hade olika varighet – en studie utfördes över 12 veckor, en över 20 veckor och en över 104 veckor, alltså som längst samlades data in över 2 år.
Alla tre studier använde som tur är samma standardiserade enkät kring craving, vilket gjorde att jag fick möjlighet att sammanställa och jämföra resultaten uppdelade i fyra standardiserade craving domäner.
Denna domän relaterar till intensitet och frekvens av begär specifikt efter söta livsmedel, såsom godis, choklad, och andra sockerhaltiga produkter.
Denna domän relaterar till intensitet och frekvens av begär specifikt efter smakrik mat tex med hög fetthalt, sälta eller umamismak. Detta inkluderar även chips, ost och andra icke-söta produkter.
Denna domän undersöker hur ätande påverkar en individs humör och allmänna känsla av välbefinnande såsom glädje, ångest, alert/pigg och nöjd.
Denna domän relaterar till individens förmåga att kontrollera sitt ätbeteende, såsom att motstå impulser/craving, hur ofta, samt styrkan av cravings och hur svårt det har varit att kontrollera sitt ätande
Vidare inkluderades även frågor direkt relaterade till känslor av hunger och mättnad.
När jag läste slutsatserna i studierna uttrycktes positiva effekter på craving, dvs att alla drog slutsatsen att semaglutid var effektiv för minskning av craving.
Eftersom studierna undersökte craving som tilläggsfråga och inte hade det som huvudsyfte så finns det högre frihetsgrad i hantering av data, analysarbete och tolkning. Data får användas explorativt som det så fint kallas.
Jag valde därför att bortse från studiernas slutsatser och sammanställde de faktiska resultaten så jag kunde få överblick över validiteten av data – deras statistiska signifikans. Jag var nyfiken på att se hur pålitliga de data var som forskarna drog sina fina slutsatser ifrån. Med statistisk signifikans menas hur säkert det är att resultaten orsakas av just medicineringen och inte andra faktorer.
Det visade sig att när jag tittade över alla tre studier och jämförde dem så blev underlaget ganska skakigt.
Resultaten av analysen visar att semaglutid initialt under de första 12 veckor har god effekt på craving, men att effekten avtar över tid. Vid tolv veckor visade 64% av frågorna om craving signifikanta förbättringar orsakade av medicineringen, medan denna andel minskade till 58% vid 20 veckor och till 32% vid 104 veckor.
Vidare indikerar resultaten från de analyserade studier på följande effekt på de olika undersökta domäner:
Craving efter sött – semaglutid är inte bättre än placebo. Det kan även uttryckas som att detta enligt studiernas data är semaglutids absolut sämsta gren inom reglering av craving.
Positiv effekt på humör – semaglutid är inte bättre än placebo.
Craving efter välsmakande mat – stabil effekt över två år – dvs var stabila bidrag i 64%, 58% och 32% procentsatserna ovan.
Kontroll över ätande – stabil effekt över två år - dvs var stabila bidrag i 64%, 58% och 32% procentsatserna ovan.
Därmed visade studierna att semaglutid kan vara ett effektivt verktyg för att minska suget efter välsmakande mat (salt, fett, umami) och förbättra kontrollen över ätande hos personer med fetma eller övervikt. Det finns dock ingen tydlig evidens för att semaglutid minskar suget efter sötsaker eller påverkar humöret positivt.
Så med det resultat börjar jag nu tänka högt här. Vad får detta för implikationer för de som väljer att använda medicineringen för viktminskning, samtidigt har UPFA eller andra beroenden och samtidigt använder mat för känlsoreglering?
Jag började fundera på det här med kontroll över ätande. Vad innebär det? Här tittade jag även på listan över biverkningar och väldigt många deltagare i studierna rapporterade mycket biverkningar kring illamående, magknip, diarré och hård mage. Det blir lite lättare att låta bli pizzan eller kanelbullarna om resultatet varje gång blir att man kräks, rapar sulfur och får sura uppstötningar eller att magen ballar ut med diarré.
Finns det parallell till detta? Här tänker jag på effekten av antabus. Det blir lättare att avstå från alkoholen om man blir sjuk varje gång man dricker. Det skapar ett stopp, en kontroll.
Så en av mina stora frågor gäller detta:
Ger semaglutid kontroll över ätande, som antabus ger kontroll över drickande? Har vi här att göra med ett ”antabus för överätande”?
När vi pratar substansberoende, så finns det både substans och process inblandat, det spelar ingen roll om vi pratar alkohol, narkotika eller tex. rökning. I alla dessa beroenden ingår beroende av substans men också mycket ritualisering med känsloreglering kring användandet. Det finns element av belöning såväl som känsloreglering i alla beroenden. Semaglutid verkar med resultaten ovan inte ha den stora effekten på känsloregleringen.
Om man hindras från att inta sin beroendesubstans utan att cravingen försvinner– vad händer då med ritualiseringen och känsloregleringen? Om vi inte samtidigt lär oss att arbeta aktivt med det, tvingas vi då ta till med reglering genom annat än substansen vi hindras ifrån? Betyder det att vi byter utlopp? Vi vet ju att en av de stora riskerna med gastric bypass är att utveckla alkoholism i stället.
Det finns anekdotiskt material som pekar på att även sug efter alkohol kan minska genom medicinering med GLP-1 agonister som semaglutid, och forskning pågår för att förstå om semaglutid kan användas som medicin vid beroende.
Hur länge kommer det i så fall att fungera genom medicinering? Minskning av craving hade ju nästan försvunnit efter 2 år i de studier kring matcravings jag tittade på.
När vi pratar om att uppleva craving kan det handla om kroppens/hjärnans sätt att reglera många olika saker.
Vi kan prata om biologi/biokemi tex genom
och psykologi
Tänk tillbaka på när du senast upplevde craving, hur många av dessa orsakade i kombination din unika upplevelse av craving?
Som del av min uppsats kunde jag härleda 29 olika hormoner, peptider och neurotransmittorer som involverade i reglering av aptit, hunger och mättnad, där hormonet GLP1 är én (1) av dessa 29.
Här får du några andra exempel på reglering:
Vi har alltså en stor orkester i kropp och hjärna som ska reglera vårt ätande för att hålla balans mellan det som intas och behovet av näring och energi.
Med craving tar det mentala över (hedonisk reglering) och slutar lyssna på det rent fysiologiska närings- och energibehov (homeostas). Du blir nu målstyrd och hjärnan har tolkat att du behöver göra något visst för att lösa ett problem som hjärnan i grunden tolkar som hot för din överlevnad. Du kliver in i "survivalmode".
Craving regleras inte av en enskild substans, utan det är hela orkestern som spelar.
Om vi ska fortsätta denna analogi med orkester, så tänk dig att orkestern är din craving, dirigenten din hjärna och publiken dina behov som ska lösas.
Tänk dig att ett instrument (GLP-1) nu plötsligen tar över och spelar mycket högre så inga av de andra instrumenten kan höras (och din mättnadskänsla ökar nu). Snabbt hör dirigenten (din hjärna) att det är disharmoni och eftersom han inte kan få GLP1 instrumentet att ändra sin ljudstyrka eller tonläge (medicinering), börjar han reglera resten av orkestern i ett försök att få musiken att bli harmonisk igen. Beroende på hur lyhörda de andra instrumenten är, så kan denna reglering ta mer eller mindre lång tid. Om ingen lyssnar på dirigenten och kör sitt eget race, blir det rejält oljud, och om alla följer dirigenten så landar musiken snabbt i balans igen. Är detta möjligen en förklaring på varför vissa har god hjälp av medicinen och andra uppnår liten effekt eller mår riktigt dåligt och väljer att avsluta?
Den nya balansen som efter en tid uppstår inkluderar även GLP1 instrumentet som tog över. Alla de andra instrumenten har balanserat runt den för att åter skapa fina harmonier, trots allt.
Vilken låt är det som spelas nu? Är det samma som förut, eller har det nu blivit ett nytt musikstycke? Publiken (dina behov som utlöste craving) är fortfarande den samma – hur tar de det, lämnar de koncerten (försvinner) eller sitter de kvar och ropar buuh och ber att du återgår till den musik de kom för att lyssna på (cravingen återkommer med förnyad styrka)? För att hålla publiken glad kommer dirigenten försöka återgå till samma melodi som spelades från början. Det är ju det publiken är där för och sitter och väntar på för att bli nöjda.
Om vi väljer att se på craving utifrån den beskrivning, så är det ju inte så konstigt att medicinering kortsiktigt kan påverka, men att effekten försvinner över tid.
Om publiken (dina grundläggande behov) fortfarande inte är tillfredsställde (orsaker kombinerade av element från listan ovan), så kommer behoven fortsätta utlösa cravings. Nu utifrån de nya balanser/obalanser (ljudnivåer) som finns bland alla de hormoner, peptider och neurotransmittorer som just ditt personliga och högst individuella cravingorkester består av.
Så vad är min konklusion när det gäller craving, viktminskning, beroende och medicinering med nya mediciner som semaglutid?
Du har beroende, jobbar aktivt med ditt tillfrisknande så du vet hur du ska hantera cravings, och övervikt orsaker av någon anledning fortsatt ohälsa. Om du i dialog med din läkare kommer fram till att viktminskningmedicinering är lämplig, så kan medicinering troligen ge dig en skjuts till att nå hälsosam vikt. Var dock vaksam och sätt alltid tillfrisknandet från ditt/dina beroende i första rummet.
Om du inser du har beroende (matrelaterat) och har livshotande övervikt, så kan du vara hjälpt av att söka hjälp. Beroendebehandling i kombination med stöd för viktminskning. Om du i dialog med din läkare kommer fram till att viktminskningsmedicinering är lämplig, använd då detta som en hjälp att komma igång på viktminskningsresan – men inte utan att också arbeta under professionell hjälp för beroendet.
Du viktminskningsmedicinerar och har tagit del av de råd och det stöd som erbjuds kring kost och träning i kombination med medicineringen. Trots det upplever du att du fortfarande överäter (fast kanske i mindre mängd) och får biverkningar som illamående, kräkningar m.m. Fundera i så fall på att kolla upp om du har beroende. Screena dig med UNCOPE eller boka en tid hos en SUGAR certifierad terapeut för utredning för matrelaterad beroende.
Om du medicinerar och följer programmet som följer med, du har minimalt med biverkningar, går ner i vikt i förväntat takt och har samtidigt förmått att hållbart förändra din livsstil till nyttigare mat - så säger jag GRATTIS. Då har du troligen hittat den perfekta lösningen för dig!
Som med de flesta farmakologiska behandlingar som uppvisar god effekt på ett specifikt problemområde är det viktigt att vara medveten om eventuella negativa biverkningar. Min analys av semaglutid väcker oro och funderingar kring dess långsiktiga effekter på GLP-1-känsligheten hos personer som injicerar GLP-1-analoger veckovis under flera år. Vi vet att GLP-1-resistens är en riskfaktor för typ 2-diabetes, så kan långvarig användning av semaglutid potentiellt öka risken för att utveckla typ 2-diabetes? Och om vi utvecklar GLP-1-resistens, vad händer då med vår mättnadskänsla som det ska bidra till? Förmår de andra mättnadshormoner då att kompensera?
Vad händer när du slutar med medicinen? Om du återgår till gamla beteenden så visar forskning att de flesta går upp majoriteten av viktminskningen de åstadkommit inom ett år. I grunden indikerar det att detta inte är annorlunda än vilken bantningskur som helst!
Att läsa en kandidat i hälsovetenskap har varit otroligt lärorikt och givande både på ett professionellt såväl som personligt plan. Genom mycket av det jag arbetat med under de senaste 3 åren har jag fått en djupare förståelse för den komplexa relationen mellan mat, vikt och beroende. Genom min C-uppsats hoppas jag kunna bidra till en mer nyanserad bild av viktminskningsmediciner och deras effekt på craving, och belysa vikten av en holistisk strategi för att hantera viktproblem och beroendebeteenden.
Denna nya kunskap kommer du också ta del av och få en djupare förståelse för genom vår utbildning till Beroendeterapeut med specialisering på socker och mat.
Vill du läsa hela uppsatsen? Den finns på DIVA att ladda ner här - både på engelska och svenska
Sensommaren 2024 intervuades jag i podcasten Food Junkies. Här finns länk till den direkt på Food Junkies site. Den finns också att hitta på Spotify och andra ställen där podcasts kan hittas.
Kategorier: : Forskning