Biologin bakom craving är grundläggande den samma oavsett utlopp och genom att förstå den blir det också lättare att förstå den centrala sjukdomen.
Efter att ha diskuterat varför vi äter och de mekanismer som styr hunger och mättnad, är det dags att utforska en annan central mekanism inom beroende: craving och mental besatthet. Dessa fenomen spelar en central roll i utvecklingen av beroendebeteenden. I denna bloggpost ska vi undersöka vad cravings är, hur de uppstår och vilken roll vår biologi spelar i detta sammanhang.
Cravings, eller starka begär, är intensiva, ofta tvångsmässiga, önskningar att konsumera någonting, antingen det handlar om att inta någon substans eller utföra någon processrelaterad handling. Dessa begär är mer än bara enkel hunger och kan vara mycket svåra att motstå, även när vi vet att de kan vara skadliga för vår hälsa.
Vår biologi hjälper oss att förstå de underliggande mekanismerna som orsakar cravings. Här är några viktiga aspekter:
Hjärnans belöningssystem använder främst dopamin för att skapa känslor av njutning och belöning. När vi upplever något njutbart, lagrar hjärnan minnet av detta och kopplar det till belöningen. När vi sedan vill må bra igen, eller när något påminner oss om den tidigare belöningen, uppstår en craving. Detta är hjärnans sätt att få oss att söka efter det vi erfarenhetsmässigt har lärt oss att vi kan (om än kortsiktigt) må bra av.
Hjärnan behandlar fysisk och mental smärta på identiskt på många sätt. För båda gäller att hantering av smärta och drivkraften att söka lindring är kopplade till komplexa interaktioner mellan dopamin, endorfiner och endokannabinoider. När kroppen lindrar smärta genom frisättning av endorfiner och endokannabinoider, upplever individen en känsla av välbefinnande. Denna positiva upplevelse kan skapa en craving efter aktiviteter eller substanser som utlöser dessa kemikalier. Dopamin spelar en central roll i att förstärka dessa beteenden genom att skapa en känsla av belöning. När endorfiner och endokannabinoider frisätts, stimuleras också dopaminfrisättningen, vilket kan leda till att individen söker efter fler upplevelser som ger samma belöning.
Interoception är vår förmåga att känna inre kroppsliga signaler, som hjärtslag, hunger eller andning. Visceral återkoppling innebär att våra inre organ skickar signaler till hjärnan som påverkar vårt känslotillstånd och våra beteenden. När vi upplever smärta eller stress, aktiveras dessa system och ger oss en medvetenhet om vårt inre tillstånd.
Ångest är en känsla som ofta uppstår när vi inte förmår tolka eller korrekt bearbeta dessa kroppsliga signaler. Till exempel kan en förhöjd hjärtfrekvens eller en känsla av tryck över bröstet tolkas som tecken på fara, även när ingen verklig fara finns. Denna feltolkning kan skapa en ond cirkel där kroppen reagerar med ytterligare stressreaktioner, vilket förstärker ångesten. Ångest kan därmed ses som en dysreglering av interoception och visceral återkoppling.
När vi upplever ångest kan vi känna ett starkt sug eller craving efter aktiviteter eller substanser som vi tidigare har upplevt som lugnande. Detta kan inkludera mat, alkohol, droger eller andra beteenden som ger en snabb lindring av obehaget.
Vår hjärna lär sig att associera specifika stimuli (som synen av en chokladkaka, tanken på lugnet när ölen knäpps upp) med belöning (dopaminrelease). Denna klassiska konditionering gör att vi kan uppleva stark craving bara genom att se, höra, lukta (signalerat visceralt från sensoriska organ) eller tänka på något som ger förväntad belöning eller smärtlindring, till hjärnan för interoceptiv tolkning.
När vi är stressade eller har starka känslor, vill hjärnan snabbt återställa balansen och skapa välbehag. Detta leder till craving, där vi längtar efter saker som kan ge snabb lindring och göra att vi mår bättre igen. Stress aktiverar även kroppens stressresponssystem, vilket kan påverka både dopamin- och endokannabinoidsystemen, och ytterligare förstärka vår craving.
Genom att förstå hur dessa system samverkar kan vi få en djupare insikt i de biologiska grunderna för cravings och hur vi kan hantera dem på ett mer effektivt sätt.
Mental besatthet är när tankar om något (substans eller process) tar över ens medvetande och blir svåra att ignorera. Mental besatthet runt mat eller vissa livsmedel kan t.ex innebära att man ständigt tänker på när man ska äta nästa gång, vad man ska äta, och hur man kan få tag på specifika livsmedel.
Som beroendeterapeut är det viktigt att ha strategier för att hjälpa dina klienter att både förstå och hantera cravings och mental besatthet. Har har vi möjlighet att jobba med aktivering av andra system för lindring genom biologisk reglering, såsom ämnen som naturlig ökning av t.ex serotonin, oxytocin, GABA, endorfiner m.fl Här är några tillvägagångssätt:
Craving och mental besatthet är centrala utmaningar för personer som kämpar med beroende oavsett utlopp. Genom att förstå de biologiska och psykologiska mekanismerna bakom dessa fenomen kan du som beroendeterapeut bättre stödja dina klienter i deras resa mot återhämtning. Nästa gång kommer vi att dyka djupare in i beroendepersonligheten och hur den interagerar med beroendet.
Håll utkik för vår nästa bloggpost, där vi utforskar beroendepersonligheten och strategier för att arbeta med denna i terapeutisk praxis.
Kategorier: : grundläggande teori